HUSET!

Jag har hittat HUSET. Egentligen hittade jag det för flera år sedan, men det är först nu som jag verkligen förstår att jag vill HA det. Otroligt stort, otroligt fint. Med vackra fönster och dubbeltrappa. En gammal lanthandel. Jag är kär! Det är bara några små bekymmer.

1. Några fönster är trasiga.
2. Fasaden är rutten/sönder.
3. Tomten måste röjas.

Och så kommer vi till den sista punkten:

4. Huset har stått tomt i en 30 år sisådär.

Detta kan skapa ett smärre problem i fråga om renoveringen. Till exempel kan stommen vara genomrutten. Det vore inte bra. Eller så är hela huset fullt av mögel. Det vore inte heller bra.
Ett litet bekymmer är också att vi inte vet var ägarna finns, det kan ju också bli lite vanskligt om man skulle vilja titta på det. Men jag vill ha det! Jag vill, jag vill, jag vill. Jag ser framför mig hur det skulle se ut om det gick att göra i ordning (målat i ljust ljust gult och med nytt tak av rött tegel och nya fönster i gammal stil), ser ungarna leka på tomten. Huset ropar på mig. "Hjälp mig, hjälp mig", säger det. "Jag vill inte rivas, jag vill bli fin igen".

Ja just ja, en punkt till:

5. Folk skulle faen inte tro vi var kloka om vi skulle ge oss på en sån omfattande renovering.