Att vara hemma med sjuka barn

Tjejerna har varit hemma från dagmamman hela veckan, de slår halvt ihjäl varandra. Igår åsamkade den lilla ettochetthalvt år gamla terroristen sin storasyster både bitmärke på armen och rivmärke under ögat. Idag har lillasyster slagit huvudet i köksbordet samt blivit slagen med en plastko. Storasyster har i gengäld blivit attackerad med en gaffel. Jättegivande förmiddag hade vi. Rofylld.
Barnens farmor förbarmade sig över oss och tog med sig kidsen hem, så vi skulle kunna packa och göra iordning för utlandssemestern som börjar I MORGON. Så skönt. Där kan ungarna inte få tag på gafflar förutom i restaurangen och de brukar sköta sig bland annat folk. Tvivlar också på att de har plastkor stående på hotellrummet.

Nostalgi

Satt och surfade runt på nätet och läste recept. Ett med skinka i. Och så kom jag på en gång när min mamma hade kokat julskinka. Aha, tänker ni nu, julskinka, fan vad intressant. Men det var så komiskt att det faktiskt är värt ett eget blogginlägg.

Julskinkan är färdigkokt och min mamma väntar på att få griljera den. Hon tycker inte att den kallnar tillräckligt fort, så hon hivar upp den på en ugnsplåt (en massa skinkspad följer med) och börjar bära den mot altandörren. Hon tänker ju såklart att skinkan kallnar fortare i minusgraderna ute på altanen. Till höger om altandörren står vår tv. Typ den största modell som gick att få tag på av de där gamla, otympliga klumparna. Jag sitter i soffan och tittar på tv när jag ser henne komma kånkandes på ugnsplåten med skinkan på.

- Ska jag öppna dörren åt dig..?
- Nej, nej. Det behövs inte, säger min mamma och lyckas få upp dörrhandtaget med armbågen.

När hon sedan ska putta upp dörren med rumpan ser jag hur ugnsplåten börjar tippa framåt. Mammas koncentrerade min byts ut mot en sån där min som deltagarna i America's funniest home videos gör när nåt går väldigt mycket på tok.
Spraak, säger vår klumptv, och bilden flimrar till när skinkspadet rinner ner i öppningarna på ovansidan. ÅåååÅÅ, säger min mamma och rättar till ugnsplåten, tittar förskräckt på mig och fortsätter ut på altanen med vår julskinka.

Det gick faktiskt att titta på tv:n efter det också, dock blev bildkvalitén något försämrad.
Undrar om en platt-tv skulle hålla för skinkspadsbad..?

Sjukt

Jag har två förkylda små barn. Ett lite större som i alla fall är så pass friskt att det kan dra sin lillasyster i håret och vara allmänt elakt och taskigt här hemma. Ett lite mindre som är genomförkyld och nyser på allt och alla. På grund av det äldsta barnets otroligt trevliga humör tyckte jag hennes farmor kom med en riktigt bra idé: hon sover där inatt. Tror lillasystern uppskattar det också. Så får hon snörvla ifred.
Jag försöker så gott det går att sköta mina studier, vilket är lättare sagt än gjort i ett hus fullt av små ligister. Ska spendera kvällen med att plugga. Jippi!

PS. Tröstar mig med att det nog är fint väder på Teneriffa. Snart skiter vi i det svenska slasket å drar dit! DS.

Radio PT rapporterar

Idag skulle jag åka till Eskilstuna och plocka upp faster Tessan så vi kunde fika/shoppa (fast bara en present) inne i stan. Där var det nåt slags trafikkaos, mitt i en korsning stod det fullt med bilar och väntade på att en buss som stod längre fram på gatan skulle flytta på sig. Så fort trafiken började röra sig lite framåt skyndade sig bakomliggande bilar upp i röven på bilarna framför. Vilket bara resulterade i att ännu fler bilar fick trängas inne i korsningen och kaoset späddes på när vissa försökte backa ut ur korsningen. En del hamnade på trottoaren. Snälla ni, det funkar inte att köra fortare, man kommer inte fram om det står en stor jävla buss i vägen! Bussar är extremt svåra att köra över, under eller igenom.
När jag hade stått där och köat ett tag ledsnade jag och fick ett plötsligt infall, svängde in till höger och åkte åt andra hållet. Tilltaget var egentligen ganska riskabelt. Inte för att jag höll på att köra in i nån eller så, utan för att jag helt ärligt skulle kunna gå vilse i min egen lägenhet. Lokalsinne noll! Efter en avstickare till Nyfors hittade jag faktiskt fram till Tessans jobb. Alldeles själv!
Dock blev det ingen present, istället inhandlades följande på Cubus:

1. en grön sjal
2. en brun sjal
3. en blå sjal
4. en sjal med nåt konstigt mönster

Allt detta för endast 96 kronor!!!
Mannens kommentar när jag kom hem och hällde ut mina nya fina sjalar i soffan:
- När fan ska du ha dom där!?

Databashantering och crème fraiche

Min kurs i databashantering har dragit igång. Säkert jättekul, men det känns inte så idag.
Igår pysslade jag med helt normala saker, sånt som mammor gör. Städar, tvättar, plockar upp efter ungar och så. Handlade gjorde jag också. Tre stora påsar. En med crème fraiche i. Crème fraichen hade blivit utbytt av en snäll affärsarbetare efter det att den första crème fraichen sprack på rullbandet när jag höll på att packa. Crème fraiche everywhere!
I morse var jag och tjejerna ute i god tid till dagmamman, men tidsplanen sket sig ju såklart precis som vanligt. Ena bildörren gick inte att få upp. Jag kravlade in från andra sidan, över minsta tjejens bilbarnstol för att kunna putta upp dörrj***ln. Det gick inte. Och jag kom knappt ut. När jag väl kom ut fick jag baxa över största tjejens stol till framsätet vilket inte var det lättaste då den fastnade mellan sätena. Tålamodet tröt ganska bra, och det blev inte bättre av att stora tjejen är inne i en frågeperiod, vilket innebär att hon hela tiden frågar vad man gör, varför, hur då, när, blah, blah, blah...

- Mamma, vad gör du? Ska jag sitta fram mamma? Mamma, ska jag sitta fram?
- Jaa, jag får inte upp bildörren på din sida, den har frusit fast.
- Får du inte upp dörren? Mamma, får du inte upp dörren?
- Neej.
- Har den frusit fast?
- Jaa, den har frusit fast.
- Kan jag inte sitta där då?
- Neej.
-För att den har frusit fast eller? Varför har den frusit fast? Mamma, varför har den frusit fast? Kan man inte öppna den då? Mamma, mamma..!
- NEEJ, DEN GÅR INTE ATT ÖPPNA FÖR DEN HAR FRUSIT FAST, SÄGER JAG JU!!!

- Jaha! Ska jag sitta fram då? Mamma, ska jag det eller?

Halvvägs till dagmamman går dörren upp. Det skiter jag i.

Dag sju

Sjunde dagen på gi. Det går som på räls. Lite sugen på godis ibland men då är det bara att tugga upp en näve nötter. Eller äta turkisk yoghurt med honung. Eller keso med clementine.
Mår super, mycket piggare och gladare än förut. -2 kg.

I think the holy graal has been found!

Sömnproblem

Har nu försökt få minstingen att sova i en och en halv timme. Nu har jag gett upp. Hon får ligga där i soffan och sjunga "Anka Usia" (=Sankta Lucia) bäst hon vill.
En tokig grej hände häromdan; det var väldigt kallt hemma och jag gick omkring och huttrade i mina mysbrallor, dunsockar och mannens munktröja. Jag säger: "Fy fan, jag fryser ihjäl!". Varpå jag får en undrande blick av min treåring som sedan säger: "Mamma, ska du dö!?".

Mål nr 1: Sluta säga att jag fryser ihjäl.
Mål nr 2: Sluta säga fy fan.
Mål nr 3: Lära mig texten till "Anka Usia" så jag kan sjunga med och vara glad istället för att vara irriterad över att ungen inte sover.

Super trooper

Tredje dagen på gi och jag mår riktigt bra! Ingen yrsel, inget illamående, ingen hunger. Om jag nu går ner några kilon på det här så tror jag jag har hittat graalen.
Hade min första lektion för terminen igår, får se om jag fortsätter gå på lektionerna eller om jag gör som förra terminen och pluggar allt hemma.
I morse fick jag äta frukost i lugn och ro, alldeles själv. Det är en sensation och händer väldigt sällan. Skönt.
Promenad från stan till skolan sen då. Fy fan vad jag är hälsosam!

Stopp

Efter allt frossande över jul och nyår är det dags att ta tag i bitarna igen. NÅGRA kilon måste bort. Igen. Så jag beslöt mig för att det enklaste vore att gå på Cambridgepulver i några veckor så skulle allt vara borta sen. Det har funkat förut, klarade sex veckor en gång.
Efter en dags yrsel, hunger, illamående och huvudvärk insåg jag att det f*n inte funkar en gång till. Och särskilt gott är det ju inte... Här måste göras en helomställning! Jag måste äta mat!!!
Så jag återupptog mina studier i GI-läran och bestämde mig för att ge det en chans. Inget extremt, som under min Atkinsperiod då jag gick omkring ock kände mig svimfärdig i tre veckor. Sakta men säkert tänkte jag bli lite hälsosam. Och mätt. Ni lär få höra om mina framsteg (eller bakslag).