Privatchaufför

Dagen började med upptäckten att cheferna under natten lyckats dra på sig varsin förkylning. Det var de inte glada över alls och jag fick genast hjälpa dem med förkylningsbestyr som att springa och hämta toalettpapper och torka deras näsor. Jo då, sånt gör jag på jobbet! De ville sedan åka ner på stan och ta en promenad för att titta på båtar. Mina chefer bryr sig inte alls om väderlek inte. Trots att det duggade och blåste kallt fick jag snällt ta med dem ut på promenad. Självklart var de bra klädda för rådande väder medan jag själv hade små tunna tights och ballerinaskor på mig.
Vice VD firade sin födelsedag i helgen och fick många fina paket. Fina kläder och så. Tyvärr alldeles för små. Vet inte om folk inte vill förolämpa henne genom att köpa rätt storlek (ni vet, det kan ju vara lite känsligt med vikten). I alla fall försökte jag hjälpa henne att med våld dra på sig kläderna hon fått. Med mindre lyckat resultat. Magen hängde utanför och tightsen satt lite väl hårt. Jag lyckades dock få henne att gå med på ett byte till större storlek. Piuuh! Jag fick, som vanligt, också lägga ut pengar från egen plånbok för också VD ville införskaffa sig lite fina prylar. Självklart hade hon inga egna pengar med sig. De där kronorna kommer jag ju aldrig få se igen! Men vad gör man inte för att hålla cheferna nöjda. Man är ju rädd för att få sparken också, bli utbytt liksom. De kan ju faktiskt övertyga vår personalansvarig att det är dags att uppdatera min tjänst. En ny, yngre och piggare assistent kanske anställs! Det vore en mardröm att bli sparkad, så det är bäst att man håller sig i skinnet.