Nostalgi

Satt och surfade runt på nätet och läste recept. Ett med skinka i. Och så kom jag på en gång när min mamma hade kokat julskinka. Aha, tänker ni nu, julskinka, fan vad intressant. Men det var så komiskt att det faktiskt är värt ett eget blogginlägg.

Julskinkan är färdigkokt och min mamma väntar på att få griljera den. Hon tycker inte att den kallnar tillräckligt fort, så hon hivar upp den på en ugnsplåt (en massa skinkspad följer med) och börjar bära den mot altandörren. Hon tänker ju såklart att skinkan kallnar fortare i minusgraderna ute på altanen. Till höger om altandörren står vår tv. Typ den största modell som gick att få tag på av de där gamla, otympliga klumparna. Jag sitter i soffan och tittar på tv när jag ser henne komma kånkandes på ugnsplåten med skinkan på.

- Ska jag öppna dörren åt dig..?
- Nej, nej. Det behövs inte, säger min mamma och lyckas få upp dörrhandtaget med armbågen.

När hon sedan ska putta upp dörren med rumpan ser jag hur ugnsplåten börjar tippa framåt. Mammas koncentrerade min byts ut mot en sån där min som deltagarna i America's funniest home videos gör när nåt går väldigt mycket på tok.
Spraak, säger vår klumptv, och bilden flimrar till när skinkspadet rinner ner i öppningarna på ovansidan. ÅåååÅÅ, säger min mamma och rättar till ugnsplåten, tittar förskräckt på mig och fortsätter ut på altanen med vår julskinka.

Det gick faktiskt att titta på tv:n efter det också, dock blev bildkvalitén något försämrad.
Undrar om en platt-tv skulle hålla för skinkspadsbad..?