Efter flertalet påtryckningar känner jag mig tvingad att skriva ett inlägg. Jag vet att jag är skitdålig på det här nuförtiden. Förlåt, förlåt, förlåt.
I alla fall så var det full spurt på salongen förra veckan och jag jobbade till halv sex igår (på en lördag) för jag är en så snäll salongsägare och jag ställer upp på mina kunder (sen att mannen var borta och flyttade, ungarna var hos farmor och farfar och jag gillar att tjäna pengar kan också ha spelat in). När sista kunden gått blev det rivstart iväg till Bengtssons för godisinköp. Mannen stod hemma med maten varm och jag kände mig mycket stressad, slängde i lite (trodde jag) godis i en påse, sprang till kassan och betalade för att sedan jäkta vidare till bilen och köra liiite olagligt hem. Sladdade in på vägen ut mot oss och kände mig som en rallykung. Inte förrän jag kom hem insåg jag att jag plockat 1,5 kg lösgodis.
Annars går dagarna ohyggligt fort. Insåg häromdagen att vår äldsta tjej börjar skolan nästa år! Vår lilla skruttfia. Hon är oerhört mallig just nu för hon vågade ta sitt andra hål i örat i veckan, hon ska nu spara ihop till ett par rosa fjärilsörhängen. Det är svårt att hitta nåt tjejigare än hon, som bara ska ha rosa saker och har dille på strumpbyxor och kjolar just nu. Tänk, när hon ska köpa rosa blyertspennor och slå in sina skolböcker i rosa papper (om man nu slår in böcker fortfarande).
söndag 28 februari 2010
Åter
Upplagd av Pernilla kl. 22:09 0 kommentarer
lördag 14 november 2009
Tjejkväll
Idag är vi tjejer själva hemma och har myspys. Det vill säga; jag sitter här och tjejerna leker (förhållandevis) lugnt på Minas rum. Får se hur länge lugnet varar.
Nu har sjukdomarna lagt sig för stunden, äldsta bruttan fick astmamedicin och blev bättre på några dagar från sin elaka hosta. Vi var hemma några dagar hon och jag, själva. Sen fick lillasyrran vara hemma förra fredagen, tyckte det verkade så jobbigt att åka in och lämna på dagis när jag och storskrutt ändå var hemma. Jag ska för evigt minnas den fredagen som "typexempel för att man aldrig ska låta lillasyster stanna hemma från dagis om det inte är absolut nödvändigt". Hon röjde friskt här hemma medan storasyrran tittade på film och min huvudvärk bara blev värre och värre. Hon hällde ut min puderfoundation i handfatet, sminkade sig med mascara i halva ansiktet, smetade in sig med salva, hällde ut munvatten, skruvade av spraymojängen på deras spraybalsam och droppade ut det på badrumsgolvet etc etc etc. Varför har vi inte lås på badrumsskåpet..!?
Igår var jag på en annan tjejkväll och fick agera smink- och hårmodell. Kuligt! Igår var en bra dag, hittade även en underbart vacker stol som mina kunder ska få sitta på när de får naglarna fixade i nya salongen. Skön var den också, så där får ni det riktigt skönt när ni kommer och hälsar på ;0). Idag har jag blivit halvt ruinerad i min ambition att skapa en toppensalong och har beställt grejer högt och lågt. Men bra blir det =)!
Upplagd av Pernilla kl. 18:26 0 kommentarer
söndag 1 november 2009
Marodör
Igår skulle vi skriva ut lite papper. Skrivaren lät väldigt konstigt. Pappret skrynklade ihop sig och låg som en svart klump i skrivaren när vi öppnade den. Tillsammans med det ihopskrynklade pappret låg där...en TOPS! Ja, minstingen har väl känt att skrivaren behövde lagas och mekat lite med den.
Idag har vi spenderat morgonen med att packa till vår myskryssning som vi ska iväg på ikväll, hela familjen. Förutom att Freja då försöker packa upp alla kläder eller packa saker som inte ska följa med har hon också tagit sin salva som hon så omsorgsfullt lade ner i sin necessär, tryckt ut halva tuben och smetat den över hela sig, inklusive de nya kläderna och halva håret. Ibland, IBLAND, blir jag galen och känner att jag kommer närmare och närmare ett nervöst sammanbrott.
Upplagd av Pernilla kl. 11:36 0 kommentarer
onsdag 28 oktober 2009
Hetsiga diskussioner
Välling är ett ständigt diskussionsämne i vår familj. Äldsta tjejen, 4 år, dricker fortfarande välling. Ibland tänker jag att det kanske är lite tokigt, hon är ju så stor och välling är ju lite småbarnsvarning. Men det är ju så sjuuukt praktiskt. Och nyttigt, även för de som är över 2-3 år. När hon äter frukost på morgonen tar hon några tuggor på en macka och käkar lite yoghurt, hon har liksom inte tid eller lust. Dricker hon välling få hon ju i sig ordentligt på morgonen iaf. I kväll tyckte hon det var förskräckligt av oss att ge lillsyrran välling, när hon inte fick. Snacket gick ungefär så här:
- Mamma, jag vill ha välling.
- Du kan inte dricka välling på kvällen nu när du är sjuk, för du kräks bara upp vällingen när du hostar. Vill du ha en banan eller ett äpple istället då?
- Men mamma, Freja fick ju välling och hon kräks ju inte! (rullar med ögonen)
- Men Freja är ju inte sjuk, och hon kräks inte när hon hostar. Jag vill ju inte att du ska bli dålig och kräkas.
- Jamen jag GÖR ju inte det! (stirrar på mig med ansträngd blick och gapande mun)
- Men nu säger jag ju att du inte får nån välling tyvärr, men du får jättegärna en frukt om du vill.
- Du, ALLA andra barn som är sjuka och säger "jag vill ha välling" dom gör mamman och pappan välling till! Jag VILL inte ha banan när alla andra dricker välling! Det är jättetaskigt!
Fy fan, vilken morsa mina barn har som är så himla elak. Vet inte hur vi ska göra med välling framöver. Vad tycker ni..?
Upplagd av Pernilla kl. 18:57 2 kommentarer
Sjukt
Idag är min största älskling sjuk. Snuvig, hostig och febrig. Så vi är hemma hon och jag och tar det lugnt. Skruttan har pysslat runt med det mesta pyssel vi kan uppbringa här hemma idag. Hon har sytt, lagt pärlplattor, ritat, skrivit (för det har hon blivit jätteduktig på nu!) och byggt lite lego. Sen var hon helt utmattad och deklarerade där hon halvlåg i fåtöljen att hon skulle sova. Två sekunder senare sov hon som en stock, så inte är hon så pigg inte!
Själv ska jag ju plugga. Bland annat skriva på en insändningsuppgift som är flera dagar försenad, då jag hade väldans mycket att göra förra veckan och helt enkelt inte hann med den. Men idag är det ju sååå skönt att skylla på att lilla hjärtat är sjuk och att jag måste ta hand om henne och tyvärr inte har möjlighet att plugga. Självklart sitter jag ju och stirrar på henne hela tiden när hon sover, vad annars!?
Förresten är hon just nu inne i en period som jag skulle vilja kalla för "tonårsträning". Den går ut på att tycka att ens mamma är så fruktansvärt jobbig som man bara kan vara och gärna visa att man tycker det så tydligt man bara kan. Kan tänka mig att instruktionsboken inför denna träning ser ut som så här:
1. När din mamma säger nåt, låtsas som att du inte hör.
2. Fortsätter hon prata med dig, snäs då av henne och se ut som att du verkligen tycker att hon är helt dum i huvet.
3. Om hon vill att du ska plocka upp efter dig/klä på dig/borsta tänderna, strunta i att göra som hon säger. Sitt bara kvar och ta det lugnt.
4. Klaga på din mamma så fort hon gör nåt. Knyter dina skor/sätter upp ditt hår/tar fram kläder till dig. You name it! Få henne aldrig att tro att hon gör nånting bra i sitt föräldraskap.
Jag ser nåt så otroligt mycket fram emot mina barns riktiga tonår, känner jag.
Har haft betygssamtal idag. Fick ett ynka G i Redovining och beskattning. DOCK har jag bara skumläst boken och gjort provet, inte ens öppnat övningsboken. Så efter de omständigheterna är ett godkänt ett väldigt bra betyg. Är nu färdig ekonomiassistent! Grattis till mig själv. Bara några kurser kvar så har jag mitt slutbetyg oxå. Liiite trött är jag på att plugga =/. Ja, just ja. Och så är jag ju färdig nagelteknolog nu också! Klarade tydligen kursen med bravur! Grattis till mig själv igen.
På söndag blir det Finlandskryssning med hela familjen. Då ska vi äta gott, dricka gott och förhoppningsvis träffa ett och annat Mumintroll. Hoppas bara att skruttan är frisk och kry då. (Och att resten av familjen inte ligger däckade.)
Upplagd av Pernilla kl. 14:21 0 kommentarer
lördag 24 oktober 2009
Lördagsmusik
Sitter här i soffan och segar. Lyssnar på otroligt bra musik som strömmar ut från äldsta tjejens Hannah Montana-gitarr. Hon går verkligen in för det här, höjer volymknappar hit och dit och åstadkommer busvisslingar med en knapp. Och så sjunger hon med på låtsasengelska. Riktigt underhållande faktiskt.
Morgonen började halv sju, när lilltjejen kom in i sovrummet och började peta på sin storasyster, som hade tjatat sig till en natt i vår säng. Minstingen somnade vid nio igår kväll så vi hade ändå hoppats på lite sovmorgon. Men tji fick vi. Fast jag struntade i att gå upp, det fick mannen göra. Själv blev jag väckt klockan tio, det var trevligt. Då fick jag äta frukost med två tjejer som stod som dreglande små hundar över min macka och min tekopp. Till slut ledsnade jag och gav dem mitt överblivna te att dela på. För att storasyster inte skulle få mer än lillasyster försökte lillasyster svälja så mycket hon bara kunde på en gång. Vilket förstås resulterade i en kaskad av te över hela vardagsrumsbordet när hon satte i halsen. Torka, torka, torka är en stor del av mitt liv...
Jag håller på att försöka buda hem ett par riktigt schyssta näbbstövlar på Tradera. Det är sant! Jag tänkte se ut som en riktig bohem här i vinter. Men fatta vilken kvalitet det är på de där små rackarna! Kommer ju hålla i tio år, minst! Eller tills jag tröttnar på dem.
Upplagd av Pernilla kl. 11:11 0 kommentarer
onsdag 21 oktober 2009
Tillbax
Yes, efter månader av frånvaro från bloggen fick jag dåligt samvete när folk började sakna inläggen. Så nu får jag ta mig i kragen igen.
Här händer mycket. Nej, vi har inte fraktat ner nån timmerstomme från Norrland och satt igång med uppbyggnad, vi har heller inte hittat något rivningsobjekt att renovera. Jag fick istället för mig att jag vill bli nagelteknolog och hoppade på en utbildning. Väntar bara på certifikatet. Och i december startas nagelsalong. Ska bli grymt kul =)!
Tjejerna är åter på dagis och har skoj. Största tjejen är arg för att hon inte får vara där så länge om dagarna. Hennes bästa kompis är där mycket längre än hon. jag hämtar fyra, och det tycker hon är mycket orättvist. Hon undrar varför vi prompt ska hämta henne bara för att vi själva slutar, hon vill vara där tills på kvällen säger hon. Nu, när det börjar bli mörkare ute så tror hon dock att det nästan är kväll vid fyra.
Minstingen måste väldigt mycket nu. Till exempel hittar man henne ofta i badrumsskåpet, där hon sitter och smetar på tonvis med läppglans över halva ansiktet. Eller så häller hon mjölken i maten. "Det var väl onödigt" säger vi med irritation i rösten. "Vaarföör gjorde du så?". "Joo, ja måsse de!" säger hon med ett pillimariskt leende och huvudet på sned. Och hur lätt är det att vara arg på ett sånt litet charmtroll..!?
Upplagd av Pernilla kl. 14:06 0 kommentarer
tisdag 23 juni 2009
Lata dagar
Sommarlovet är i full gång för oss tjejer i familjen. Äldsta tjejen ville vara med sin farfar idag, hon ringde själv och frågade honom i helgen om de kunde hitta på något här i veckan. Farfar tycker nog det är lika roligt som hon, tror jag. Det är när de själva börjar ringa till folk för att de vill prata med dem eller börjar svara i telefonen som man vet att de är på väg att bli stora. Min lilla sessa.
Så idag är jag och minsta vilden hemma själva. Jag hade storslagna planer. Vi skulle gå en promenad, åka och handla mat på Willys, köpa plastad frotté på Jysk, kolla dunderbutiken Nuevo och dessutom leka en himla massa och möjligtvis äta lunch ute. Vi tog en promenad, det var grymt varmt. Vi åkte ut till Nuevo, köpte kläder till mig och sen åkte vi hem och värmde rester från gårdagen till lunch. Sen satt vi på balkongen och åt melon innan det blev alldeles för varmt för att vistas där. Och nu sitter vi inne och orkar knappt göra något någon av oss, för det är alldeles för varmt. Men nu är det sommar i alla fall!
Igår var ändå en ganska lugn dag den med. Freja slog sin storasyster i huvudet med ett bananfodral dock. Och sen hade hon matat dockan med sin frukostskinka så jag fick pilla ut små skinkbitar ur dockans mun med en knappnål. Det var nog det, tror jag.
Upplagd av Pernilla kl. 15:01 0 kommentarer
söndag 21 juni 2009
Mitella
Jaha, dags att uppdatera läget efter midsommarhelgen:
- det blev ingen fylla
- därmed inte heller någon fyllestyrning (har aldrig tidigare blivit det heller vill jag bara påpeka)
- jag somnade halv tio på midsommarkvällen i soffan hemma hos min mans bror
Så värst livat blev det ju inte men vi hann i alla fall med:
- sill (tvi vale), potatis, nubbar (fast inte jag) och allehanda tilltugg
- jordgubbar och glass
- chips
- ett besök på akuten
Besöket på akuten gällde (nästan självklart) vår yngsta dotter. Vi hade lagt henne och hennes storasyster inne i svågerns säng och bullat upp med diverse täcken och kuddar på kanterna så att de inte skulle ramla ut. Det ställe vi inte barrikaderat var kortsidan på sängen. Eftersom lillskruttan har maximal otur ramlade hon självklart ner därifrån och slog sig så illa i axeln att den hade hoppat ur läge (ajajaj). Det känns som om oturen förföljer henne. Stackars vår lilla skrutt! Nu försöker vi övertala henne att ha sin mitella på sig, viktigt för läkningen. Våra övertalningsförsök går (som vanligt) lite sisådär. Jag fick en snilleblixt och köpte "stryk-på-bilder" med Hello Kitty och strök på mitellan. Nu har hon en grymt pmpad mitella, men det struntar hon ganska blankt i faktiskt.
En mysig sak som har hänt väl värd att nämna är att våra mycket goda vänner har fått barn nr 2 (en tjej till). Grattis säger jag, men vill också varna för att det inte alltid är lättare och lugnare att vara föräldrar till flickor än till pojkar, det säger jag av egen erfarenhet. Det råder allmän missuppfattning om det där tycker jag. Som den otroligt seriösa (och smått överenergiska) vän jag är slog jag in bebisens paket för över en vecka sen och det ligger nu och väntar i vår klädkammare. Klart för avlämning.
Upplagd av Pernilla kl. 22:25 0 kommentarer
måndag 15 juni 2009
Privatchaufför
Dagen började med upptäckten att cheferna under natten lyckats dra på sig varsin förkylning. Det var de inte glada över alls och jag fick genast hjälpa dem med förkylningsbestyr som att springa och hämta toalettpapper och torka deras näsor. Jo då, sånt gör jag på jobbet! De ville sedan åka ner på stan och ta en promenad för att titta på båtar. Mina chefer bryr sig inte alls om väderlek inte. Trots att det duggade och blåste kallt fick jag snällt ta med dem ut på promenad. Självklart var de bra klädda för rådande väder medan jag själv hade små tunna tights och ballerinaskor på mig.
Vice VD firade sin födelsedag i helgen och fick många fina paket. Fina kläder och så. Tyvärr alldeles för små. Vet inte om folk inte vill förolämpa henne genom att köpa rätt storlek (ni vet, det kan ju vara lite känsligt med vikten). I alla fall försökte jag hjälpa henne att med våld dra på sig kläderna hon fått. Med mindre lyckat resultat. Magen hängde utanför och tightsen satt lite väl hårt. Jag lyckades dock få henne att gå med på ett byte till större storlek. Piuuh! Jag fick, som vanligt, också lägga ut pengar från egen plånbok för också VD ville införskaffa sig lite fina prylar. Självklart hade hon inga egna pengar med sig. De där kronorna kommer jag ju aldrig få se igen! Men vad gör man inte för att hålla cheferna nöjda. Man är ju rädd för att få sparken också, bli utbytt liksom. De kan ju faktiskt övertyga vår personalansvarig att det är dags att uppdatera min tjänst. En ny, yngre och piggare assistent kanske anställs! Det vore en mardröm att bli sparkad, så det är bäst att man håller sig i skinnet.
Upplagd av Pernilla kl. 20:51 1 kommentarer
torsdag 11 juni 2009
Födelsedag
I morgon fyller vår minsta skrutta hela 2 år. Tiden har gått otroligt fort. För fort. Alldeles nyss var hon en liten söt och nuttig bebis. Nu är hon en lika söt, men mycket mer rörlig, liten flicka. Det är inte utan att man blir lite sentimental när man tänker tillbaka på kidsens första tid i livet.
Då gäller det att man shejpar till sig. Man kan inte larva till sig. Får dränka sorgerna i annat. Och då pratar jag inte starka vätskor utan nya barnkläder. För då om nåt är man riktigt glad för att de blir större. Då måste man ju köpa nya kläder, då är det berättigat att köpa nya kläder. Dessutom måste barn alltid få lite kläder i födelsedagspresent. Blingo har superrea, det passade mig väldigt bra. Hade dessutom min sista visning för säsongen i veckan, så nu kan jag klä ungarna i visningskollektionen, nästan så man har längtat efter det :-).
Igår var jag nere på stan på ytterligare en rea. Kom hem med två nya, fina vår/höstjackor till tjejerna. En Didrikson och en Helly Hansen för en femhundring, där tycker jag att jag lyckades! Ska väl dock påpekas att den mycket fina HH-jackan till äldsta tjejen egentligen är alldeles för stor, ser ut som om hon springer omkring med ett enmanstält. Men va faen, bara tältet är snyggt så!
Upplagd av Pernilla kl. 18:58 0 kommentarer
Etiketter: barnkläder, pernilla, vildarna
söndag 7 juni 2009
Porr och skånska aktriser.
Jag lever ett ganska vanligt svenssonliv, man, två barn. Händer inte så mycket utöver det vanliga liksom. Inte tråkigt kanske, men vanligt. Idag sitter jag i godan ro vid datorn och lyssnar på Veronica Maggio (som jag för övrigt inte alls har gillat förut men som jag faktiskt börjar vänja mig vid). Tjejerna sover, mannen är borta och skissar på en ny tatuering. Det är meningen att jag ska plugga men jag kommer liksom inte riktigt igång och tar det lite så softisch. Då ringer telefonen. Nåt nummer som jag inte känner igen. Jag svarar med en barsk ton. I andra änden förklarar en man att han har grymma rabatter på dildos och börjar rabbla upp vilka de ordinarie priserna på dildosarna i fråga är och vad han har för rabatt på dem.
Shit, tänker ni. Nu har det börjat ringa runt kriminella äckelpäckel till stackars små försvarslösa kvinnor som är ensamma hemma.
Närå, det var bara min morbror som ringde. Vi tycker han är skitcool för han har fått jobb på ett porrföretag i Holland. Där pysslar han med lite av varje, nu hade han till exempel översatt svenska porrfilmer med skånska aktriser. Jag trodde inte att porrfilmer innehåller så många repliker, mest ljud å sånt, men där hade jag tydligen fel. Han livade absolut upp min kväll i alla fall, porrmorbrorn.
Upplagd av Pernilla kl. 21:27 0 kommentarer
måndag 1 juni 2009
Mitt liv som mamma
I morse vaknade min yngsta tjugo över fyra. Då kom hon in till oss och var jätteglad. Det var inte vi. Pappan åkte till jobbet klockan fem, då var dottern fortfarande vaken. Hon sprang ut i hallen och hämtade sina nya skor och kom in till mig, hoppade upp i sängen och försökte få mig att hjälpa henne att sätta på skorna. Jag var inte riktigt lika glad som hon. Tänkte på var skorna hade varit innan de ställdes i hallen och senare kom in i vår säng.
Hon lyckades faktiskt somna om efter ett tag men gick upp när jag gick upp, så jag fick duscha fort fort för att hon inte skulle ställa till med nåt bus. Hon hann bara rita sig själv på örat med en bläckpenna hon hittade gud vet var. Efter det gick hon och tryckte ut salva från en tub i badrumsskåpet på sig själv. Under tiden jag stod i duschen och skyndade järnet. Senare, efter frukosten, stod hon lugnt och stilla och drack vatten ur glaset jag precis tagit fram till henne. Och så vips tar hon fjärrkontrollen och doppar den rakt ner i vattenglaset!!! Jag fattar inte. Jag fattar bara inte.
Upplagd av Pernilla kl. 11:07 0 kommentarer
lördag 30 maj 2009
Pang bom krasch!
Jag har nu tvingats ge upp mitt projekt "Rädda huset". Jag ignorerar helt enkelt de numera svaga ropen på hjälp, även om det är med tungt hjärta. Vid en något närmare titt på mitt tilltänkta renoveringsobjekt fick jag lov att se mig som besegrad. Om man säger så här: Planlösningen var mycket öppen och huset hade skylight. 3 våningar men bara ett täckande golv, de andra golven fick man nog beträda på egen risk. Det var där den öppna planlösningen befann sig.
Men jag är inte den som låter mig slås ner av det här! Nej, nej, nu smider jag nya planer. Tror att det skulle kunna bli riktigt lyckat. Håll i er.
Vi ska ju självklart köpa en gammal timmerstomme och bygga upp den igen på en ny, fin tomt.
Fi faen vad påhittig jag är. Jag ska nu börja kalkylera på vårt nya projekt. Tror det blir super det här.
Upplagd av Pernilla kl. 22:26 0 kommentarer
torsdag 28 maj 2009
Forskning pågår
Japp, då har den börjat. Besattheten. Jag har nu letat runt på allehanda sidor på nätet och läst på om byggnader och byggnadsvård. Jag är helseriös. Vet till och med hur man renoverar timmerstugor och vad man ska använda för isolering i en gammal torpargrund. Jag säger ju det, jag är skitseriös!
Idén håller på att säljas in hos mannen också, han är något mindre entusiastisk än jag i denna fråga. Har dock fått honom att ta reda på vilka ägarna till detta magnifika renoveringsobjekt är. Vi tror oss veta detta. Nu måste jag bara få honom att kontakta dessa också. Gärna inom en snar framtid, innan jag hinner planera kökets utförande och andra smärre inredningsdetaljer för att sedan bli besviken över att det inte går att göra något åt mitt fina hus. Mitt vackra, fina hus.
Min förhoppning är att huset har en timmerstomme, stabil och bra, och att den är finfin trots årens slitage. Varför skulle inte jag kunna få ha tur nån gång!?
Upplagd av Pernilla kl. 21:38 0 kommentarer
Etiketter: pernilla
HUSET!
Jag har hittat HUSET. Egentligen hittade jag det för flera år sedan, men det är först nu som jag verkligen förstår att jag vill HA det. Otroligt stort, otroligt fint. Med vackra fönster och dubbeltrappa. En gammal lanthandel. Jag är kär! Det är bara några små bekymmer.
1. Några fönster är trasiga.
2. Fasaden är rutten/sönder.
3. Tomten måste röjas.
Och så kommer vi till den sista punkten:
4. Huset har stått tomt i en 30 år sisådär.
Detta kan skapa ett smärre problem i fråga om renoveringen. Till exempel kan stommen vara genomrutten. Det vore inte bra. Eller så är hela huset fullt av mögel. Det vore inte heller bra.
Ett litet bekymmer är också att vi inte vet var ägarna finns, det kan ju också bli lite vanskligt om man skulle vilja titta på det. Men jag vill ha det! Jag vill, jag vill, jag vill. Jag ser framför mig hur det skulle se ut om det gick att göra i ordning (målat i ljust ljust gult och med nytt tak av rött tegel och nya fönster i gammal stil), ser ungarna leka på tomten. Huset ropar på mig. "Hjälp mig, hjälp mig", säger det. "Jag vill inte rivas, jag vill bli fin igen".
Ja just ja, en punkt till:
5. Folk skulle faen inte tro vi var kloka om vi skulle ge oss på en sån omfattande renovering.
Upplagd av Pernilla kl. 11:44 0 kommentarer
tisdag 26 maj 2009
Upprinningen
Inte ens 3 veckor kvar i skolan. Det börjar lida mot sitt slut. Känner mig inte alls klar. Det löser sig förhoppningsvis.
Här hemma är vi sjuka. Jag har ont i halsen, mannen är dålig. På plussidan ligger det faktum att man då kan skylla på att man behöver äta glass när man är sugen på nåt.
Annars är det som det brukar vara. Hemmet är stökigt, renovering pågår och så vidare och så vidare.
Dags för Mors Dag på söndag. Då önskar jag mig en resa till Grekland, ny garderob, en schysst bil och ett stort hus. Och en tvål. Tror det är störst chans att jag får det sistnämnda faktiskt. En "Savon de Marseille" från Compagnie de la Provence vore trevligt. Skulle pryda mitt handfat fint. Och så kanske den luktar gott också.
Jag är så less på att bo i lägenhet att jag häromdagen föreslog att mannen skulle vara tjänsteledig från jobbet i ett halvår och bygga ett hus åt oss. Det blev inga stående ovationer. Jag som tänkte att jag hittat en superlösning på vårt boendeproblem. Fy fan, ingen uppskattar mina idéer.
Upplagd av Pernilla kl. 13:28 0 kommentarer
onsdag 20 maj 2009
Burkar
Golvet är i alla fall lagt nu. Det blev jättefint. Tycker nu att det var värt mödan på Ikea. Nästan, i alla fall. Nu återstår bara städningen. Och pimpningen. Lexingtonförklädet och tillhörande grytvante och kökshandduk hönger på sin plats på krokar på den nymålade väggen. Lexingtonkudden som jag fick i julklapp ligger fint i kökssoffan. Ställde mig i dörröppningen och tittade igår kväll. Såg ut som ett jävla katalogkök. Skittråkigt. Därför har jag nu köpt jättedyra plåtburkar som jag kan ha stå på vår bardisk för att bryta tristessen. En Marimekko och en "Boîte du thé". Så jäkla supernice. Och så ska jag glädja mannen när han kommer hem lite senare och visa honom att jag ställt fram han skitfula kaffeburk med knäpplock. Den behövdes för att "skita ner" köket lite.
För övrigt ska jag ha aloe vera-party idag. Jag ska innan det hinna städa undan allt och dessutom måste jag baka bullar. De måste bli goda också. Ibland känns det som om jag är lite tidsoptimist faktiskt.
söndag 17 maj 2009
Aldrig mer
Idag gav jag mig iväg på en tripp till Ikea. Tog med mig en snart tvåårig tralltomte. Såg fram emot att komma hem med sprojtans nytt golv att lägga in i vårt nymålade kök. Tralltomten sov i bilen. Jag spelade musik. Superskönt.
Väl framme gick vi raka vägen mot restaurangen för att äta lunch. Köpte köttbullar till tralltomten för alla barn gillar köttbullar. Köpte kyckling med pommes frites och cole slaw till mig själv. Vet inte varför för jag gillar egentligen inte pommes frites så där värst. Tralltomten åt en halv köttbulle och en halv, mycket torr, macka. Sen åt hon upp hälften av mina pommes frites. Själv åt jag inte upp min halva med pommes. Tralltomten tjatade dessutom till sig en delicatoboll i kassan. Den åt hon upp minsann. Sen började arbetet.
Sju paket laminatgolv+underlagsmatta skulle släpas på en lastvagn till kassorna samtidigt som en barnvagn skulle rullas. Laminatgolv är tydligen ganska tungt ändå. Sakta men säkert tog vi oss framåt. Barnvagnen framför lastvagnen och så putta funkade bra på raksträckorna. I övrigt var denna teknik helt värdelös. Jag fick nog och lyfte upp barnvagnen på golvpaketen uppe på lastvagnen. Folk tittade mycket märkligt på mig. Tralltomten gnällde och var väldigt brydd över att vagnen stod på en vagn. Ville hoppa ur. Jag tog mig igenom folkhoparna med huvudet högt och låtsades att jag var en otroligt självständig och självsäker kvinna med parollen "Kvinnor kan" surrandes någonstans i bakhuvudet. Folk stirrade. När vi nådde kassorna lyfte jag ner barnvagnen på golvet igen. Två tjejer tittade på tralltomten och log. Alla tyckte inte att jag var dum i huvet. Ute kunde jag dra lastvagnen bakom mig samtidigt som jag sköt barnvagnen framåt med vänster hand.
Jag hade gjort plats i baksätet för mina golvpaket. De var två ynka centimeter för långa för att få plats i baksätet. Tralltomten sjöng om Per Olsson i framsätet. Jag stånkade och svettades för att få in sju golvpaket på höjden i baksätet. Fick bångla in dem på tvären och sedan resa upp dem mot ryggstöden. Mitt emot stod en bil med en karl i framsätet. Han tittade roat på. Den jäveln.
Golvpaketen är i alla fall hemma nu. Men jag gillar inte laminatgolv längre, har tappat lusten att lägga det.
Upplagd av Pernilla kl. 15:38 0 kommentarer
söndag 10 maj 2009
Love is in the air
Cheferna har varit ganska snälla med mig idag. Antagligen blev de lite vänligare inställda när jag inte tog ut hela semesterdagen utan faktiskt kom för att jobba sovande natt till klockan elva. Min kollega tog morgonpasset, trots sjukdom. Starkt jobbat. Det ställs orimligt höga krav på att man ska vara aktiv på jobbet trots feber och förkylningar, vi har inte rätt till sjukdagar tyvärr.
Klockan elva var jag åter vaken på jobbet för mitt dagspass. Kollegan tog ledigt i någon timme på eftermiddagen. Jag var själv på jobbet med högsta hönsen. De skrek på mig. Orkade inte säga ifrån. Tog fram två glassar i ett försök att blidka dom. Det funkade ett tag.
Vice VD har en förmåga att påbörja arbeten men inte slutföra dom. Kan vara oerhört frustrerande. Jag är då också undanplockare och städare. Tror vi behöver fler vikarier, ska sätta mig ner och klura och kontakta möjliga sökanden, intresseanmälningar välkomnas glatt.
I varje fall hade jag en otroligt rolig och trevlig ledighet. Förferre hos bästaste M och utgång. Befann oss helt plötsligt bland en massa dansande människor med drinkar i händerna. 18-åringar var klart överrepresenterade. Men i alla fall: Skoj skoj skoj.
Att föra till anteckningsboken:
Glass funkar bra som muta
Det räcker faktiskt med en White Russian
Tequila Rose ska drickas med måtta, likaså Apple Bacardi
Upplagd av Pernilla kl. 20:35 0 kommentarer